lejacques skrev:
För att svara på din fråga i ditt andra inlägg. Lagen i SM-guldvinnarna har alla (med undantag Brynäs och HV71) , oavsett spelaromsättning, haft starka sportchefer.
Detta är inte ett objektivt mått. Du har bestämt dig för vilka som är starka och sedan blir resultatet därefter. Case in point, Evertsson. Han är allt annat än stark enligt lökars fans just nu.
Men, för att gå vidare i analysen om kontinuitet så bör man ställa sig frågan vad som är hönan och ägget, för jag tror det är helt olika anledningar till den låga spelaromsättningen bland topp tio, före och efter 2010.
1) Hade man låg spelaromsättning för att allt var bra och inget behövde ändra sig, (såsom under 2000-talet)?
2) Hade man låg spelaromsättning för att allt var kasst och inget hände (2013-2017)?
Under 1) ovan hade vi en serie år där allt rullade på, de ledande spelarnas medverkan var inte hotade av NHL, eller KHL eftersom, precis som lejaques påpekar, de inte var av sådan art att de var på väg uppåt i karriären i unga år. De som var ledande gillade spela i HV som var ett givet topplag och stannade oftast längre än ett år (jag skall medge att denna analys drar jag rakt ur hjärnan för jag har inte siffrorna på spelare och antal kontraktsår i skallen, såga gärna mig med data)
Min hjärna säger mig att under 2) ovan så hade HV ett par riktigt usla år med kassa förutsättningar, mest kass av alla AJ, som gjorde att även de som kom underifrån och skulle kunna tänkas bli kapade av N/KHL blev kvar för att de inte lyckades skina i HV.
Självklart vill vi tillbaka till 2000-talet. Inte enbart pga resultat, men mest pga stabilitet. Vi behöver en kärna av spelare för topp tio i poängligan som är gamla nog för att inte bli kapade (med så mkt HV-bakgrund som möjligt) och sedan kan vi krydda det med ett lagom antal genomfarts-spelare (allsvenskan -> HV71 -> N/KHL).
Detta är för mig HV71. Det är relativt långt från hur silver, röfvhökarna och lökars gör. Lite mer som SAIK även om jag inte ser dem som en förebild.
