Favoritspelare i HV71, (Efter Hjärtat, själen)

[tommy1985a]

Hej, jag var sugen på att skapa en tråd, där folk kan ge sin syn på sina favoriter genom tiderna, inte bara poängmaskiner utan spelare som betytt mycket i hjärtat hos fansen genom åren. Jag till exempel har alltid varit svag för Johan Davidsson, delvis för hans poängproduktion men inte enbart den, utan mycket också p.g.a den person som han är! Lawrence Pilut har också en stor del i mitt hjärta även om han inte spelat så pass länge i HV71 som Johan Gjorde. Det finns många fler som jag kan se i mitt hjärta men jag tänkte lämna lite öppet till er som vill utlämna någon person som gjort er glad genom åren eller som glädjer er när han är på isen eller stannar till för intervju mm.

Tänkte lite att det kunde vara lite av en positiv tråd där vi kunde hylla lite spelare när vi känner att den här spelaren gillar jag, han har gjort mycket för vår klubb, oavsett om han varit en offensiv eller defensiv spelare.

[silver]

Christensen. Främst på grund av hans ödmjukhet och vilja att bli en ihågkommen person i HV:s historia. Sättet han spelade på 14/15 är också en bidragande faktor.

Lite otippat men skulle även vilja nämna Riley Holzapfel. Kommer aldrig glömma hans fantastiska arbete i boxplay, trots att han var mer värvad som en offensiv forward. Transatlanter som kommer till HV och uppträder på strålande sätt kommer jag alltid vara väldigt svag för

[sammeandersson]

Erik Christensen. Fruktansvärt dominant i sina bästa stunder och en otroligt elegant ishockey-spelare. Att han dessutom var en så fin person vid sidan av isen gör mig såklart ännu svagare för honom

[tommy1985a]

Christensen. Främst på grund av hans ödmjukhet och vilja att bli en ihågkommen person i HV:s historia. Sättet han spelade på 14/15 är också en bidragande faktor.

Lite otippat men skulle även vilja nämna Riley Holzapfel. Kommer aldrig glömma hans fantastiska arbete i boxplay, trots att han var mer värvad som en offensiv forward. Transatlanter som kommer till HV och uppträder på strålande sätt kommer jag alltid vara väldigt svag för

Oj, snabbt svar, utmärkt exempel på spelare! jag gillade de spelarna mycket också, även om produktionen kunde varit högre, men det gnistrade lite extra om dem. Det ville liksom inte förlora eller göra laget sämre. de kämpade med vad de kunde bidra med för dagen. Sen Christenssens skott gick ju inte av för hackor heller för den delen. #snipeshow#

[silver]

Oj, snabbt svar, utmärkt exempel på spelare! jag gillade de spelarna mycket också, även om produktionen kunde varit högre, men det gnistrade lite extra om dem. Det ville liksom inte förlora eller göra laget sämre. de kämpade med vad de kunde bidra med för dagen. Sen Christenssens skott gick ju inte av för hackor heller för den delen. #snipeshow#

Undrar verkligen hur det hade sett ut om han inte dragits med den skadan han gjorde de två sista åren. Han hade alla kvalitéer för att vara SHLs bästa forward.

[Olleösjö]

Jani Nikko, visst han gjorde bara en säsong i vårat kära HV. Vi stannade kvar efter flera matcher under den säsongen och jag fick en klubba av honom. (Den finns kvar hos mig än idag). Gjorde enligt mig aldrig en dålig match. Kanske färgad av att han var min riktigt första stora idol i HV. Ingen spektakulär spelare men var alltid på jobbet.

Har alltid varit svag för dom finska spelarna.

Jani Hassinen gjorde också han intryck på mig. Minns när vi ropade (hämta Hassinen!) Efter en match och vi fick vänta en stund innan han kom in på isen och tog emot våra hyllningar! Tror hv slog Brynäs den matchen med 5 eller 6-0 kanske!? Ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Så Jani Nikko och Jani Hassinen är två spelare jag minns med stor glädje! och dom 2 får mina guldstjärnor!

På senare år faller Liket och Grillfors ut som några jag gillat skarpt tack vare deras arbete på isen.

[Diabolics]

Jag har alltid varit svag för de lite senare spelarna, detta är ju naturligt då minnet sviker på gamla dagar.

Men Sandberg kommer alltid vara en favorit. Hans kämpande och till slut framgång under guldåret var underbar att se. Hans tjurighet när det går dåligt och totalglädje när det går bra är något jag kan relatera till och älskar.

Quickie trots kortare tid i seniorlaget, var en favorit, är en favorit. Jag gillar hans ödmjukhet och "laget före jaget"-attityd.

Av det halvgamla gardet uppskattade/ar jag framförallt:

Stefan Liv, för hur galen han var i allt.

Tedenfart, så länge jag sett han på isen.

Den riktigt gamla generationen är lite suddigare i minnet, men jag minns att jag var tokimpad av Stillman när han kom upp i a-laget, mest för att han var så kort och såg så liten ut, men gjorde det så bra. Det är mitt första minne av att se en junis dyka upp å göra det bra. Jag minns inte Davidssons intåg lika väl.

[Junior]

Finns en del gamla goa gubbar. Men jag har ett gäng spelare som jag gillade lite extra, de som var i min åldersgrupp +- något år.

Främst Fast, Petersson, Almqvist men även typ Thörnberg jr och Strandberg (har förträngt Fanten). Det var något speciellt med att se spelare i sin egna ålder ungefär (födda 90-92) slå igenom.

Men sen är ju Voutilainen riktigt nära hjärtat också.

[Andersson711]

Bra tråd!

Det finns jävligt många favoriter som passerat genom världens vackraste förening men jag måste få välja ut 2.

Mattias Remstam. Vilken krigare, vilket hjärta, vilken hjälte.
Anders Huusko. ”Har man HV i hjärtat kan man ha HV på slipsnålen”.

[PapaEmeritus]

Johan Davidsson. Kapternernas Kapten. Rinkens Riddare. Fyra SM-Guld. Nuff said.

[Diabolics]

Bra tråd!

Det finns jävligt många favoriter som passerat genom världens vackraste förening men jag måste få välja ut 2.

Mattias Remstam. Vilken krigare, vilket hjärta, vilken hjälte.
Anders Huusko. ”Har man HV i hjärtat kan man ha HV på slipsnålen”.

Remstam är ett lite oväntat val, jag minns mycket lite av denna kille.

[327 Karlsson]

Jag har två favoriter som sticker ut lite extra, en gammal och en nyare. Av någon outgrundlig anledning har jag en förkärlek till backar som skjuter hårt. Kanske inte så konstigt då att min första favorit i laget är Kenneth Kennholt. Det var när han spelade i landslaget jag runt 11 års ålder upptäckte honom då det sändes matcher på TV. Jag hade ingen aning om vilket lag han spelade i annars, det gick ju inte se så mycket annat på TV på den tiden och jag bodde för långt från någon arena för att det skulle bli av att vi åkte och tittade på någon match. Radiosporten och Smålandsposten var den enda informationen jag kunde förkovra mig i och det gav inte så mycket. Men varje gång han lirade med Tre Kronor hoppades jag få se en slägga från blålinjen gå i mål. När jag sen insåg att han lirade i Djurgården smyghöll jag på dom som andralag efter HV enbart för hans skull. Lyckan blev total när han gick till HV och det kändes för bra för att vara sant. Säsongen efter kom guldet och allt var bara ett lyckorus.

Min andra favorit är Anssi Salmela. En legoknekt man egentligen inte borde gilla. Men han kom till oss när vi upplevde den värsta säsongen jag kan minnas, 13/14. Allt grinade emot oss, skador, avstängningar, 12 man borta vid ett tillfälle... En sistaplats i tabellen och fullständig ångest. Salmela kommer in och loggar stora minuter, spelar som en gud och ihop med de andra tre grymma nyförvärven räddar han oss från katastrofen. En match spelade han över 30 minuter, helt galet! Och sen det fantastiska målet mot Växjö på övertid. Lillebror Växjö går bra, luggar oss på poäng hela tiden känns det som och vi behöver alla vi kan få. Han kommer in i zon till vänster, fintar upp Noah Welch på läktaren och dunkar upp pucken i krysset. Sen åker han därifrån och ser vansinnig ut när han firar målet, knyter näven och man kan se hur mycket den vinsten betydde. Den synen och känslan när man som supporter slits mellan hopp och förtvivlan i varje match var så jävla underbar.
https://www.shl.se/play/video/9955253

Sen finns det så klart en mängd andra spelare man gillar, men dom här två sticker som sagt ut lite extra för mig.

[benit]

Jag säger Pelle G

Vi hade garanterat inte vunnit 95 utan honom, trots att han spelade med bruten tå.
Vi hade troligen inte vunnit utan honom 04 trots att han va skadad å knappt kunde hålla i klubban... (om inte det va 08)
Han var viktig även 08 och 2010 stod han ju mest i båset, men vilken ledare/pådrivare, täckte alltid skott, oavsett om det va oavgjort eller HV hade 5-0 med en minut kvar...
Jag saknar #7 på backplats i dagens HV!

[slew]

Davidsson
Liv
Voutilainen
Sahlstedt
Remstam.

[FirstSwitch]

Önerud helt klart, har nog aldrig sett någon som med ren förbannad vilja och krigarinsats som 16/17 säsongen när han satte tonen för säsongen med att göra HV första mål och satte punkt för densamma med guldmålet.

[spaawn]

Finns såklart många men jag väljer ut 3 st.

Ulf Dahlen - Totalt dominant när han kom till oss, gick inte att ta pucken ifrån. Kedjan med Dahlen, Huusko och Keskinen var overkligt bra.
Jesse Joensuu - Bara gjort en säsong, men hans inställning och underbara fysiska spelstil är något man minns med värme. Kvartsfinalen mot FBK kommer man aldrig att glömma även om den inte slutade positivt.
David Petrasek - HV-hjärta, tjurig som få, gjorde otroligt många viktiga mål under framförallt 08 och 10 slutspelen. Hatar fortfarande hur AJ behandlade denna underbara legend.

[magnus b]

Förbanna viktig tråd. Borde kommit för 5år sedan

1. #76 Johan Davidsson -> Allt!!! Utan honom mellanmjölk. Med honom japansk topp whiskey.&
2. #2/7 Pelle Gustafsson ->
3. #9/16 Esa Keskinen
4. #14 Fredrik Stillman (kommer ihåg när jag frågade pappa, har HV några Tre kronor spelare, Jo Stillman är där). #14 hade varit dominant i NHL med nuvarande regler. Han var också en helt sjukt bra sportchef 3 JÄVLA GULD + 1995.
5. #28 Johan Hult, (bättre spelare än sportchef) hans mängd av defensiva tekningar och BP lir. Hjälte



*****/ 5 av 5 / 100 av 100!, #1 Stefan Liv!!! Störst, bäst och vackrast! HJÄLTE! 4 nollor i en finalserie, en förbannat snäll människa. Kung!


Bubblare: #10 Martin Thörnberg- HJÄLTE, #2/5 Arto Routanen., #28 Risto Kurkinen, #4 ELORANTA!, #28 Lopponen, #22 Lindbom, #15 Örnskog,

[Håvvee71]

Har väl egentligen 3 stycken spelare som jag i så fall vill lyfta fram. En för varje era kan man säga. Men ska man göra en topp 3 lista efter hjärtat som rubriken lyder så blir det som följer:

1. Marko Palo, min favorit genom alla tider. Finnen som var nära att avgöra sudden finalen mot Brynäs 1995 på helt egen hand efter en soloåkning ända från Bosse Ahl ner till Lasse Karlsson i andra målet. Med handen på hjärtat så hade det vart mer rättvist att Palo fick bli hjälten denna eftermiddagen/kvällen i Gavlerinken. Som tur är så gick det ju vägen ändå, för vi alla vet ju hur det slutade när Lindbom blir hakad, skjuter och SM GULD!



2. Teemu Laine, kanske världens härligaste personlighet. En helt fantastisk hockeyspelare och en underbar vän IRL. Fredrik Stillman presenterande 2008, Teemu för Svenska hockeyligan. Denna ivriga finne med likasinnad spelstil fick både mig och alla andra fans att älska honom, både på och av isen. Efter varje mål få stå i klacken och skandera "Teemu Laine, Teemu Laine .. " var oerhört mäktigt. Teemu´s snygga fintar på blålinjen och alla skottfintar när han kom fri, för att sen lägga den snyggt vid sidan upp i taket. Acceleration från 0-100 på sekunder Teemu gjorde ingen besviken.



3. Jukka Voutilainen, trollkarlen med den magiska ishockeyklubban. Presentation överflödig.




Ser att min topplista endast består av finska spelare. Kanske därför att näst in till samtliga finnar lyckades i HV71. Det är en skam att man bröt den trenden genom att börja dadda med Nordamerikaner och annat. Det är tyvärr är en av flera bidragande orsaker till att det ser ut som det gör i HV71 idag.





Skulle jag fortsätta mina favoritspelare genom tiderna i HV71 så hade den liksom fortsatt på samma spår:

Jukka Koskilahti
Hannu Lassila
Pekka Marjamäki
Harri Rindell
Olli Saarinen
4. Kari Eloranta
Arto Routanen
Reijo Ruotsalainen
Risto Kurkinen
5. Esa Keskinen
6. Kai Nurminen
Vesa Salo
7. Jouni Loponen
Mika Manninen
Vesa Viitakoski
Kari Takko
Antti Törmänen
Jarkko Varvio
Jani Nikko
8. Kalle Sahlstedt
Jani Hassinen
9. Pasi Määttänen
Jani Hassinen
10. Mika Niskanen
Jarmo Myllys
Kimmo Peltonen
Kimmo Kapanen
11. Jari Kauppila
12. Pasi Puistola
Timo Vertala
Mikko Luoma
Veli-Pekka Laitinen
Janne Niinimaa
Juuso Hietanen
13. Jesse Joensuu
Toni Rajala
Anssi Salmela
14. Jere Karalahti
Mikko Lehtonen
Topi Jaakola
Max Wärn

[sussan]

1. Det går naturligtvis inte att skriva i en sådan här tråd utan att nämna Stefan Liv: oförglömlig både på och utanför isen.

2. Om jag ska nämna någon som inte redan omtalats innan så kommer jag alltid att älska Lance Ward Man kan inte annat än att älska hans tacklingar som skrämde motståndarna till att byta.

3. Sist men inte minst William Karlsson, mest då för att han är en helt fantastisk människa vid sidan om isen.

[Husmusen]

Laine var så sjukt underhållande och Christensen, vilket jävla avslut alltså
men med risk att vara tråkig nu, hur kan man inte nämna Davidsson...fyfan va ruggit jävla bra han var (fram tills sista säsongen)
Guld serien emot LHC tex, oj oj oj alltså när han åker helt fri emot Norrena och tar köksvägen av alla alternativ som fanns, och ändå var så jävla snabb att han hinner runt och sätter dit den....ståpäls

Ingen spelare i historien har burit Hv på sina egna axlar som Davidsson gjorde under sin storhetstid, Han va grym i PP han va grym i BP han va fan grym överallt och tog typ aldrig några idiot utvisningar, komplettare spelare ser man inte i SHL

[tom_flaska]

Jisses vilken svår tråd.

Pelle G och Johan Davidsson får slåss om vem som ær mest mr HV før mig.

Stefan Liv ær odødlig.

Øvriga som satt avtryck.
Johan Halvardsson, Lance Ward har ju satt avtryck i mig. Glømmer aldrig nær Johan sænkte 2 spelare en med en tackling och den andra med en høgerkrok på væg till utvisningsbåset.
Lance behøver ingen introduktion.

Jason Krog/Christensen! Hatten av.

Jan Hrdina - WOW!

Kalle Sahlstedt, Pasi Määttänen, Pasi Puistola, Jukka Vouitilainen mina ælskade finnar.

Sen alla våra egna produkter som tagit otroliga kliv och nu spelar i de bæsta ligorna. Hatten av och tack før underhållningen.

[Quila]

Finns en hel uppsjö och inte lätt att utse en...
Många redan nämnda är ju så grymma allihopa!

#3 Ulf Dahlén. Som spelare naturligtvis. Har aldrig sett någon så dominant någonsin i Hv-tröjan. Vilket monster till styrka i ben/bål/balans. Hade folk som bokstavligt talat hängde på honom när han snurrade bakom mål, vid sargen, men lyckades ändå hålla puck och hitta lösningar. Gåshud!

#2 Stefan Liv. Underbar på alla sätt och en fantastisk människa. En sann ikon och oförglömlig!

#1 Johan Davidsson. Nummer 76 är kungen, rinkens riddare, som gjort så oerhört mycket för Hv genom åren. Untouchable i mina ögon.

Bästa utländska spelare: i hård konkurrens med väldigt många är valet iaf solklart för mig. ESA KESKINEN. Wow!

Bubblare: Om ett par år har vi nog möjlighet till förändringar på åtminstone min lista. Mattias Tedenby börjar bli en av de stora i Hv genom tiderna, utan tvekan. En fröjd att få se honom spela och bara hoppas han fortsätter såhär i några år till.

[Jompii]

Det finns såklart en rad med spelare som skulle kunna nämnas här. Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa.
Det finns en rad spelare som har etsatt sig fast i mig, av olika anledningar. Vissa på grund av deras skicklighet på isen, andra på grund av deras starka karaktär. En spelare som jag dock alltid drömt våta drömmar om är Jason Krog! Sicken jävla lirare och en personlig favorit utan dess like. Visst han gjorde kanske inte direkt några större kvarvarande intryck i klubben i vårat hjärta men hos mig så kommer han alltid vara där uppe bland dom stora. En straffskytt i nivå med King Erik (som även han alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta) och skills som gjorde mig varm i hela kroppen.

I samma veva som Jason gjorde stan osäker så fanns det även en annan kanadensare i laget vid namn Riley Holzapfel. En, enligt mig, underskattad spelare som med rätt omgivning och förtroende hade kunnat göra stordåd i vår kära blåa tröja. Killen som alltid gav alltä. Trots att han aldrig riktigt fick förtroende ifrån tränarna, mer än i BP, så presterade han alltid stabilt. En stark defensiv blandat med ett par makalösa mål. Ett tips är att ta en titt i historieböckerna och kolla in Rileys mål i håve-tröjan, ögongodis.

Min tredje favorit, och även han nordamerikan, är en spelare som enligt många här var en flopp. Visst hade han kanske inte riktigt den där stabila nivån som man eftersträvar hos en spelare i HV71 men fyfan vilken inställning han hade. Han slängde sig med huvudet först för att täcka skott, åkte runt likt en stridsvagn på isen och bara körde. En herre, vars matchanvända tröja jag har i min egendom, som går under namnet Marc "The Bulldozer" Zanetti!

[PapaEmeritus]

Det finns såklart en rad med spelare som skulle kunna nämnas här. Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa.
Det finns en rad spelare som har etsatt sig fast i mig, av olika anledningar. Vissa på grund av deras skicklighet på isen, andra på grund av deras starka karaktär. En spelare som jag dock alltid drömt våta drömmar om är Jason Krog! Sicken jävla lirare och en personlig favorit utan dess like. Visst han gjorde kanske inte direkt några större kvarvarande intryck i klubben i vårat hjärta men hos mig så kommer han alltid vara där uppe bland dom stora. En straffskytt i nivå med King Erik (som även han alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta) och skills som gjorde mig varm i hela kroppen.

I samma veva som Jason gjorde stan osäker så fanns det även en annan kanadensare i laget vid namn Riley Holzapfel. En, enligt mig, underskattad spelare som med rätt omgivning och förtroende hade kunnat göra stordåd i vår kära blåa tröja. Killen som alltid gav alltä. Trots att han aldrig riktigt fick förtroende ifrån tränarna, mer än i BP, så presterade han alltid stabilt. En stark defensiv blandat med ett par makalösa mål. Ett tips är att ta en titt i historieböckerna och kolla in Rileys mål i håve-tröjan, ögongodis.

Min tredje favorit, och även han nordamerikan, är en spelare som enligt många här var en flopp. Visst hade han kanske inte riktigt den där stabila nivån som man eftersträvar hos en spelare i HV71 men fyfan vilken inställning han hade. Han slängde sig med huvudet först för att täcka skott, åkte runt likt en stridsvagn på isen och bara körde. En herre, vars matchanvända tröja jag har i min egendom, som går under namnet Marc "The Bulldozer" Zanetti!

Inte för att vara taskig, men du har fan lite skum smak.

[Håvvee71]

Det finns såklart en rad med spelare som skulle kunna nämnas här. Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa.
Det finns en rad spelare som har etsatt sig fast i mig, av olika anledningar. Vissa på grund av deras skicklighet på isen, andra på grund av deras starka karaktär. En spelare som jag dock alltid drömt våta drömmar om är Jason Krog! Sicken jävla lirare och en personlig favorit utan dess like. Visst han gjorde kanske inte direkt några större kvarvarande intryck i klubben i vårat hjärta men hos mig så kommer han alltid vara där uppe bland dom stora. En straffskytt i nivå med King Erik (som även han alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta) och skills som gjorde mig varm i hela kroppen.

I samma veva som Jason gjorde stan osäker så fanns det även en annan kanadensare i laget vid namn Riley Holzapfel. En, enligt mig, underskattad spelare som med rätt omgivning och förtroende hade kunnat göra stordåd i vår kära blåa tröja. Killen som alltid gav alltä. Trots att han aldrig riktigt fick förtroende ifrån tränarna, mer än i BP, så presterade han alltid stabilt. En stark defensiv blandat med ett par makalösa mål. Ett tips är att ta en titt i historieböckerna och kolla in Rileys mål i håve-tröjan, ögongodis.

Min tredje favorit, och även han nordamerikan, är en spelare som enligt många här var en flopp. Visst hade han kanske inte riktigt den där stabila nivån som man eftersträvar hos en spelare i HV71 men fyfan vilken inställning han hade. Han slängde sig med huvudet först för att täcka skott, åkte runt likt en stridsvagn på isen och bara körde. En herre, vars matchanvända tröja jag har i min egendom, som går under namnet Marc "The Bulldozer" Zanetti!

Inte för att vara taskig, men du har fan lite skum smak.

+1 på den. Väldigt skum smak. Tror dock Jompii är runt 15 - 16 år gammal, så han kanske inte har koll på de rutinerade rävarna. Då kan man förstå bättre varför hans lista ser ut som den gör.

[sussan]

Inte för att vara taskig, men du har fan lite skum smak.

+1 på den. Väldigt skum smak. Tror dock Jompii är runt 15 - 16 år gammal, så han kanske inte har koll på de rutinerade rävarna. Då kan man förstå bättre varför hans lista ser ut som den gör.

Räcker det inte med att klanka ner på alla som är anställda inom HV? Måste vi verkligen hoppa på varandra också?
Jompii Börjar dessutom med att säga "Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa." om ni nu inte iddes läsa hela inlägget innan ni valde att kommentera.
Vilken favoritspelare man har är individuellt och eftersom man uppskattar olika egenskaper kan man inte tycka fel. Skärpning!

[BlackIce]

Sent 80-tal / tidig 90-tal. När jag växte upp var de första spelarna jag noterade Kessler Eriksson och Ove Thörnberg och de har båda en särskild plats i mitt hjärta.

Kessler hade NHL-aura runt sig trots att han bara spelade 20 NHL-matcher en säsong innan han drog hem igen. Det var omöjligt för motståndarna att flytta på honom eller lyfta hans klubba när han var parkerad vid mål. Snyggaste målet gjorde han i Scandianvium mot Frölunda när han med tre motståndare klättrandes på honom lyckades på styra upp ett stenhårt slagskott från back i krysset med ryggen vänd mot mål och klubban framför sig pekande mot skytten.

Ove Thörnberg var ungefär som Martin men med långsammare och på något sätt en helt annan pondus runt sig. Inget fel på Martin, han är egentligen en bättre hockeyspelare än Ove, men han är inte in närheten den pondus som Ove hade när han var på isen. De vrålen om SKJUT! i Rosenlundshallen varje gång Ove hade tagit pucken över egen blå linje var episka.

90-tal.Sedan var det Stefan Örnskog och Fredrik Stillman som bar laget.

Örnskog var en sådan där nyttig allround spelare som inte sticker ut med någon särpräglad åkstil eller enskilda skills (tråkigt om du vill) men som samtidigt alltid är på jobbet spelar smart och är så pass bra att mycket poäng trillar in (typ Jörgen Jönsson och William Karlsson när ha var i HV). Jo vill minnas att han hade fantastiska tekningsskills och var en fantastisk boxplay-spelare. För mig var han ledaren av HV71 under 1990-talet (före Stillman och Pelle G). Örnskog var även med i vid OS-guldet i Lillehammer 1994 och gjorde två mål på åtta matcher.

Stillman behöver inte motiveras. Intressant är att det tog Stillman typ 10 säsonger att bli en riktigt bra poänggörare. Det var inte förrän en bit in på 1990-talet som han började göra riktigt många poäng. Inte sällan i PP tillsammans med Kennholt. Stillman var en favorit då.